No more pekfingrar

Stop pointing the finger är budskapet för denna Nya Zeeländska affisch från HCP (Health Communication Partnership) för säkrare sex och HIV-prevention, där man just pekar fingret. Är tanken att det ska vara lite ironi och tvärtom-effekt så tycker jag inte den var helt hundra. Jag associerar i varje fall till den gamla USA-patriotiska Uncle Sam affischen, vet inte om den riktigt går hem i Nya Zeeland dock, i USA hade den kanske funkat.













Finns vissa likheter, eller hur?

Ensamhet folkhälsoproblem av idag

Röda Korsets kram-kampanj som synts här och var i vinter aktualiserar debatten kring ensamhet, ett stort folkhälsoproblem i Sverige idag. Kramas för de ensamma är kampanjens slogan, och i jultider fokuseras ofta på att många är ensamma i jultider, men många är ju faktiskt ensamma året om. Ett samhällsproblem av rang, med alla konsekvenser som kommer av det, människor är ju sociala varelser. Hur kan kommunikation, denna mänskliga företeelse användas året om för att främja ett vänligare och öppnare samhälle? Röda Korset drar sitt strå genom kampanjen som föregicks av en undersökning bland 1000 personer över 16 år om deras kram-vanor under senaste veckan. Pressmeddelandet säger som följer att "pengarna ska gå till att rekrytera och utbilda fler frivilliga som exempelvis kan besöka ensamma äldre — den ålderskategori som visade sig kramas minst". Ingen människa en ö helt enkelt.

Hälsokommunikation är interaktion

Enligt Finlands generaldirektör för deras Folkhälsoinstitut Pekka Puska är interaktion mer effektivt än pekpinnar. Och han torde veta efter 40 års erfarenhet av hälsokommunikation.

Noterar att det är lite olika vinkling på slogans när man jämför finska och svenska folkhälsoinstitutet. Finland har ett stark främjande-perspektiv "Skyddar och främjar finländarnas hälsa", man har t.o.m en flik som heter för hälsofrämjare, medan Sverige satsar mer på forskning "Statens folkhälsoinstitut utvecklar och förmedlar kunskap för bättre hälsa". Jag hade gärna sett lite mer fokusering på förebyggande insatser i Sveriges slogan.

Måste flika in att Finlands folkhälsoinstitut har en väldigt snygg hemsida (den är på svenska, eller snarare, finns i både finsk och svensk version).















Svenska Folkhälsoinstitutets hemsida.


Finska Folkhälsoinstitutets hemsida.

Vilken gillar du bäst, formmässigt och ur användarperspektiv när det gäller informationen på sidan? Klicka på bilderna för större version.

Blast from the past

Lunchtränat idag, brukar försöka lägga in träningspassen då. Skönt avbrott på dan plus att man får ett skönt jobbflow hela em/kvällen, jag gillar't! Kolla vad jag hittade på Garbergs hemsida, en gammal kampanj för Folkhälsoinstitutet som jag kommer ihåg från min ungdom! Hade de klistermärkena i min samling (japp, samlade klistermärken back in the days), och minns att jag redan då tyckte det var en skön idé (fanns visst som tygmärken med läser jag på hemsidan), och den håller än idag tycker jag. Om det hade önskad effekt på STD-problemet vet jag dock inte. Könssjukdomarna fortsätter ju öka idag i vart fall. Hur ser då dagens kampanjer ut? Tänkte fördjupa mig i det ämnet framöver här på bloggen.





Ett resmål som inte rekommenderas. Lite små bilder, men det står: Herpås, Condylome, HIV City, Gonorréerna och Klamüdia.

Kommunikation som löser problem

Reklambyrå som samhällsnytta? Jag tycker att det är eftersträvansvärt, och jag är knappast ensam om det. T.ex David Orlic, prisbelönt fd Berghs-student (läs mer på Resumé) har slutat på reklambyrån Garbergs för att som han uttryckte det, med fina tankar inför en positiv framtid:

"Jag är intresserad av hur vi kan göra större nytta och tänker fokusera på kommunikation som löser affärsproblem i stället för att dölja dem. Det här är tankar som går jorden runt just nu, men det är få som gör något av dem."

Mer sådana tankar tycker jag!

Vem bloggar och vem borde blogga?

Att bloggandet fullkomligt exploderat och att vi numera kan följa makthavares vardag och tankar, ser jag som värdefullt och positivt. Men forskarna ser risker, skriver DN idag. Under rubriken "Bloggen kändisarnas maktverktyg" skriver man kring den alltid intressanta frågan, om trovärdighet, och om bredare debatt. För vem ska man tro på? Favoritbloggaren eller medierna? För lika ofta som medierna idag hämtar nyheter från bloggarna är det tvärtom så att bloggare tillbakavisar nyheter som osanna. Så vem ska man lita på?

Carl Bildt verkar se det som lite av en skyldighet att blogga, men å andra sidan är han ju väldigt etablerad som bloggare idag, med första blogginlägget daterat 13 februari 2005, gammal i gemet alltså! I mars uttalade han sig såhär i DN:

"Alla massmedier har skurit ned på sin omvärldsbevakning. Det finns färre utrikeskorrespondenter, mindre utrymme i tidningar och etermedier. Men det finns en publik där ute som är mycket intresserad. Och kan då jag som utrikesminister bidra till att det blir mer öppenhet och mer diskussion om utrikespolitiken så är väl det mycket bra."

Vilka är då riskerna? Enligt de forskare och författare DN pratat med finns det en risk att texter publiceras utan eftertanke och att bloggare tar över det (research)jobb journalisterna bör göra.

Jag tycker dock att dessa risker övervägs av de positiva aspekterna och skulle gärna se att fler inom folkhälso-sfären och reklam/kommunikationsvärlden började blogga. Stationsvakt menar att många kändisbloggar är sämre än de från vanliga människor, men det tycker jag inte behöver vara allmängiltigt. Som exempel: jag har tidigare nämnt Folkhälsoinstitutets nuvarande generaldirektör, men även företrädaren Gunnar Ågren var en flitig bloggare, hans blogg finns fortfarande att läsa här. Andra intressanta bloggar jag läser är Reklam 2.0, Vassa Eggen samt Reklam & Medier.

Nu väntar jag bara på att Äldre- och folkhälsominister Maria Larsson börjar blogga, det skulle vara en drömblogg för mig, folkhälsopolitik är mer min kopp te än utrikespolitik.












Här finns förutsättningar för en intressant blogg. Kom igen Maria, börja blogga! Foto: Kristdemokraterna

Intuition och fakta

"Vad som behövs är inte att lära sig fakta utan att lära sig utveckla fakta. Att använda sin intuition." De kloka orden kommer från en av årets nobelpristagare i kemi, Martin Chalfie, intervjuad i dagens SvD.

Han tycker vidare att goda förebilder är viktigt, men är oroad över den minskande respekten mot vetenskapen, en trend som funnits senaste åren i USA. Han är ändå positiv för vetenskapens framtid, eftersom det är mycket vi inte har kunskap om ännu.

En annan aspekt, tycker jag, är länken mellan forskningen och samhället. Hur för man ut kunskapen så att den gör nytta? Facktidningar läses mest av fackmänniskor, och kvällstidningar har en tendens att inte alltid förstå hur man tolkar resultaten, därav hysteri kring vissa resultat, t.ex. acrylamid-debatten för några år sedan. Hörde på P3 här om dagen om en tjej som var liten när larmet kom, och som var livrädd att hon skulle dö om hon åt chips. Inte för att chips på något sätt är bra för hälsan, men en mer nyanserad kommunikation från Livsmedelsverket hade behövts.

Livsmedelsverket, som gick ut med larmet har fått hård kritik, en artikel i SvD från 2003 skriver om detta, mer här. Studien som larmet baserades på motsades bara 9 månader efter Livsmedelsverket släppt bomben. Mer om akrylamid hos Livsmedelsverket. Arkiv, turerna kring akrylamid, Konsumentverket.

Akrylamid i maten är ju dock såklart ingen vi behöver, eller vill ha. Därför forskas kring hur vi kan minska förekomsten av ämnet i livsmedel. Så vad görs på området?

Samband mellan cancer och akrylamid DN 2007-11-16
Stora svenska insatser i EUs akrylamidprojekt forskning.se
Pigment dämpar akrylamid-effekt Mentoronline 2008-11-21
Tio frågor och svar om akrylamid forskning.se

Vi kommer säkert få höra mer kring akrylamid framöver. För att återknyta till vår nobelprisvinnare så tror jag att turer som den kring akrylamid kan påverka förtroendet för forskningen negativt, det blir svårt att veta vad man ska tro. Hur farligt är det för den enskilde? Klar, rak och ärlig underbyggd kommunikation mellan forskning, institutioner och media, det tror jag på i framtiden. Ansvarsfull kommunikation kan man kanske kalla det...

Folkhälsa vs lågkonjunktur

Hälsa, vad det är och inte är är en ofta omdebatterad fråga, och definieringar är lika svåra som viktiga. Men medan debatten fortskrider känns det alltid viktigt att legitimera (den goda) folkhälsans betydelse. Folkhälsoinstitutets nya generaldirektör Sarah Wamala summerar det fint i sin blogg.

”För samhällsutvecklingen är folkhälsa lika viktig som ekonomi och folkhälsofrågor bör därför ges den plats de förtjänar”

Note to self för alla oss som jobbar med hälsa att alltid ha med i bakhuvudet. Vidare skriver Wamala att "Ett folkhälsotänkande bör finnas i flera politikområden och sektorer, inte minst i näringslivet. En god hälsa är viktig för den ekonomiska lönsamheten och en god samhällsutveckling. Det kan vara värt att tänka på i dessa tider med finanskris och börskrascher. Om folkhälsan hade försämrats på samma sätt hade man kunnat se en oroande trend."

Folkhälsa är alltid viktigt, förebyggande arbete likaså. Oavsett finansiell situation, man kan inte spara ner på välmående. För när vi väl kommer ur lågkonjunkturen så behöver vi välmående och arbetsföra människor. Och hälsa är något vi inte kan snåla in på, samhället måste alltid ta ett visst ansvar för sina invånares hälsa oberoende av om det är hög- eller lågkonjunktur i världen.

Gillar nya GD:ns instälning, och ser fram emot att följa hennes blogg.

Grafisk design är [hälso]kommunikation

Alla vill synas mest i det offentliga rummet och grafisk design möter oss lite här och var. I storstäderna bombarderas man sedan länge av alla budskap, men det blir bara mer och mer av design, enligt DN.

Hur påverkas vi av att befinna oss mitt i detta sammelsurium av design & reklam? Som hälsoinformatör tänker jag både på hur vi mår av att bombarderas av budskap, på tröttheten, men också på hur viktigt det är att vi inte blir så avmattade att vi inte förmår ta till oss (livs)viktiga budskap, exempel på det är kampanjer för att få kvinnor att känna igenom sina bröst för att upptäcka eventuell bröstcancer.

Martin Frostner, som är grafisk designer, och kollegan Kristina Brusa vet hur för viktig design är för att föra fram ett budskap. De vill med sina snygga tygkassar, en för varje blodgrupp, uppmana människor att donera blod. Frostner säger såhär om grafisk design:

"Jag söker mig till projekt där det finns utrymme att skapa värde och mening med den grafiska formen. Kanske kan den bidra till en positiv förändring i samhället."

Härlig inställning! Jag tror och hoppas att de flesta fortfarande orkar sålla ut viktig information i bruset. Och jag tror och hoppas också att vi mår bra av att ha snygg design kring oss, som jag faktiskt tycker att mycket av reklam, och som DN skriver om, designade kommersiella byggnader, bidrar med.

Snygg design är otroligt viktig, men tyvärr ofta underskattat, i hälsokommunikationskampanjer. Förhoppningsvis ser vi mer medvetenhet kring hur viktig formen är för budskapet även inom hälsokommunikation framöver.




















Snygga kassar med budskap, för Blodcentralen. Hoppas att Blodcentralen tar de i produktion snart! Bild publicerad med tillstånd av Martin Frostner.

Civila samhället nu med tankesmedja

Har alltid varit intresserad av tankesmedjor, är därför nyfiken på Alice Bah Kunkhes Sektor3 som lanserats i dagarna. Den beskrivs som en tankesmedja för det civila samhället, med syfte att vidga perspektiv och finna alternativa lösningar till problem. Mer om det hela här. Från ord till handling alltså, med fötterna i den tredje sektorn (de andra två är stat och näringsliv). Kan bli väldigt intressant att följa! Den ideella sektorn, med folkrörelser och idéburna organisationer ligger mer i tiden än någonsin, och idag finns mycket forskning på området.

"Det svenska civila samhället består av cirka 200 000 organisationer, ideella, kooperativa och i stiftelseform och bärs upp av ca 32 miljoner medlemskap. Sektorn sysselsätter cirka 200 000 människor och omsätter cirka 145 miljarder kronor om året, vilket är ca 6 procent av BNP."

Samtidigt lanseras en bok, som jag blev sugen på att läsa ”Frihet utan oberoende – Civila samhället och relationen till stat och kommun” som enligt presstext ska handla om hur relationen mellan det civila samhället och den offentliga sektorn ser ut i dagens Sverige. "Alla talar om att det civila samhället spelar en avgörande roll inför de många utmaningar som Sverige står inför, inte minst vad det gäller en allt större, allt äldre del av befolkningen. Men hur ska det gå till? Vilken politik finns för det civila samhället?"

Även regeringen ser den ideella sektorn som en mycket viktig del i samhället utförande sociala tjänster, och i framtiden kommer man fritt att få disponera över de 7 miljarder som går till sektorn. Läs hela artikeln på Riksdag & Departement

Stop Aids, keep the promise

Stop Aids, keep the promise - Empower, Lead and deliver, det är sloganen för 2008 års upplaga av World Aids Day (worldaidsday.org), som är idag. Tanken bakom (som inte är helt logisk utan förklaring) är temat ledarskap som nyckel för att stoppa AIDS, ledarskap som empowerment, ledarskap som gör att människor tar ansvar. God tanke som sagt, men något långsökt (och lång) slogan.

I fokus blir röda bandet istället för oktobers rosa band (bröstcancerbandet). I Sverige har RFSL tagit fram en red ribbon med texten hiv-positiv/hiv-negativ. "Tanken är att bandet i RFSL:s tappning, designat av Jörgen Gedeon, ska visa på rätten till en lustfylld sexualitet oavsett hivstatus." (rfsl.se). Alla dessa band, visst är de fina, men hur är tanken bakom undrar jag. Hur mycket bidrar man egentligen när man köper och bär ribbons? Visst är det bra att visa sitt stöd, men leder alla ribbons till att frågan förs fram på bästa sätt? Risken finns alltid att man fastnar i tankemönstret och att ribbons trycks upp på samma sätt som broschyrer, för att uppmärksamma frågan, men kanske inte med bästa möjliga resultat. I USA har banden funnits länge, men i Sverige är det väl främst Rosa bandet som banat väg för ribbon-trenden. I USA kampanjar man även bl.a. genom spelet Aids Challenge.

Kampanjen som i år genomförs för 20:e året i rad, har som syfte att uppmärksamma den "pandemi som tagit 25 miljoner liv". Samtidigt fokuserar man också på de fördomar som florerat kring hiv och aids.

Kampanjen startades 1988 av dåvarande chefen för det globala aidsprogrammet (GPA) vid världshälsoorganisationen (WHO) Jonathan Mann, under en tid då hiv/aids var ett av de stora folkhälsoproblemen. Från att ha varit en för svenskar ny och okänd sjukdom (dessutom utan botemedel), var plötsligt hiv/aids-problematiken en het fråga på medieagendan, och en snackis bland folk.

I Sverige uttalade sig dåvarande socialministern Getrud Sigurdsen i medierna och sa att "Information är vårt enda vapen i kampen mot aids".

Kanske inte ett så vågat statement 2008, men på 80-talet var detta ämne en svårkommunicerad och het potatis att ta i. Hur kommunicera ett känsligt ämne, och hur få människor att förändra sina beteendemönster (för att förhindra smittspridning)? Jarlbro (2004) skriver att pressen skrev ensidigt om frågan, och inte sällan omnämnde den som en "mystisk bögsjukdom", men idag vet de flesta att hiv kan drabba alla, både heterosexuella och homosexuella, så kampanjen får väl sägas vara ganska lyckad i det avseendet. Samtidigt finns fortfarande informationsproblem kring hiv/aids. Mikael Jonsson, hiv- och hälsohandläggare på RFSL, menar att den största utmaningen för hiv-positiva är den okunskap som finns i samhället.

"Det är skrämmande att man 2008 kan möta så mycket okunskap när det handlar om hiv inom hälso- och sjukvården. Det händer att människor blir bemötta och behandlade på samma skräckscenarioliknande sätt som vi såg under mitten av 80-talet. Det är oacceptabelt att man som hiv-positiv idag ska behöva bli diskriminerad och stigmatiserad utifrån denna frånvaro av kunskap."

Speciella dagar när man uppmärksammar viktiga frågor - i all ära - men efter 20 år är det kanske dags för nya grepp kring frågan, för att diskriminering pga sjukdom är oacceptabeltmen likaså att okunskapen kvarstår! En utmaning för framtida kommunikationsinsatser i hiv/aids-frågan.